Utanförskap eller kultur?

Efter kravallerna i Gottsunda har systemmedia lyft fram forskare som menar att så kallade socioekonomiska orsaker ligger bakom den skadegörelse och de bråk som invandrargäng ställer till med i Sveriges mångkulturella förorter. UNT gav utrymme åt Johan Östh från kulturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet som forskar om migration och befolkningsgeografi.

Uppsalaforskare lanserar teori som akademin redan förkastat

Östh gör sig till talman för den akademiska världen, där han menar att synen ”inte är så problematisk”, utan att dessa brott ”är vanliga i områden med lägre socio­eko­nomisk sta­tus”. [caption id="attachment_15673" align="alignleft" width="150"] Johan Östh.[/caption] Det stämmer dock inte alls att den akademiska världen är så ense om detta. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har dragit sig för att föra statistik om invandrares brott, men 1996 gjorde Jan Ahlberg vid BRÅ en sådan kartläggning. Han kunde då vederlägga teorin om att invandrares överrepresentation vid brott berodde på socioekonomiska orsaker. Nittio procent måste förklaras på ”något annat sätt” – något han inte gick vidare in på. Det blev den enda svenska studien i sitt slag, BRÅ har vägrat följa upp detta avslöjande som borde ha varit mycket intressant för dem som vill komma till rätta med problemen. Nya Tider har tidigare även talat med polischef Erik Nord, angående gängkriminaliteten i Göteborg. Också han avvisar dessa förklaringsmodeller. – Sverige är ett välfärdsland där alla får en möjlighet, menar han.

Olika folkgruppper – olika beteende

Johan Östh har som argument att fenomenet inte bara finns i Sverige: – Det förekommer över hela världen och det hamnar lätt i en diskussion om etnicitet och hudfärg, menar Östh i UNT. En rad forskare motsäger dock Ösths teori. Det är riktigt att dessa problem förekommer i många länder, men det är alltid i områden med folk från vissa länder och kulturer som stöket förekommer, medan andra folk inte alls uppvisar dessa tendenser. I Prag, Tjeckien, bor det till exempel uppåt 100 000 vietnameser, som blev kvar när Muren föll. Trots att dessa inledningsvis utgjorde en fattig och marginaliserad del av befolkningen har de aldrig ställt till med kravaller eller kastat sten på polisbilar och räddningstjänst. I Kanada finns betydande kinesiska enklaver som inte heller de uppvisat detta beteende. Stenkastning mot räddningstjänst existerar inte annat än i förorter till industrialiserade länders städer med befolkning från Mellanöstern, Afrika och Centralasien. Vissa forskare menar att det inte är en slump att detta är länder med övervägande muslimsk befolkning och att orsaken är kulturell.

Kriminella muslimer

En sådan forskare är den danske psykologen Nicolai Sennels, som under sitt arbete på ungdomsfängelset Sønderbro bland annat utvecklade ett särskilt program för aggressionskontroll. År 2008 röstade fångarna på Sønderbro fram institutionen som det bästa fängelset i landet, vilket främst berodde på Nicolai Sennels arbete. [caption id="attachment_15675" align="alignleft" width="150"] N. Sennels. Foto: Dansk Folkeparti.[/caption] Vid en konferens om invandrarbrottslighet 2008, anordnad av Köpenhamns kommun, sade Sennels att man inte bör använda termen ”kriminella invandrare” utan ”kriminella muslimer”, eftersom majoriteten av de kriminella invandrarna har muslimsk bakgrund. Sju av tio intagna på danska ungdomsfängelser har invandrarbakgrund och så gott som alla är muslimer. Enligt honom beror detta på hur unga män uppfostras inom den muslimska kultursfären. I en intervju i juli 2012 förklarar han sina erfarenheter så här: – Västerlänningar uppfostras till att anse att ilska är ett tecken på svaghet, maktlöshet och brist på självkontroll. ”Stora hundar behöver inte skälla”, som vi säger i Danmark. I den muslimska kulturen ses ilska som ett tecken på styrka. För muslimer är att vara aggressiv i sig själv ett argument och ett sätt att vinna respekt. Men vi bör inte låta oss imponeras när vi ser bilder på skäggiga män som hoppar upp och ned, skrikande som djur och skjutande i luften. Vi bör ta det för vad det är: det lokala dårhuset som går förbi. Han ser en stor civilisatorisk skillnad mellan väst och den muslimska världen: – I västerländsk kultur är självförtroende kopplat till förmågan att kunna ta kritik med bibehållet lugn och att bemöta den rationellt. Vi har lärt oss att betrakta människor som brusar upp så fort de blir kritiserade som osäkra och omogna. I den muslimska kulturen är det tvärtom; det är hedrande att reagera aggressivt och att ge sig in i handgemäng för att skrämma eller tvinga en kritiker att dra sig tillbaka, även om det resulterar i en fängelsedom eller till och med döden. De ser icke-aggressiva reaktioner på hot och våld av det här slaget som ett tecken på sårbarhet som kan utnyttjas. De tolkar inte en lugn reaktion som en inbjudan till dialog, diplomati, intellektuell debatt, kompromiss eller fredlig samexistens.

Lär sig vara aggressiva

Även den kände danske författaren och rättspsykiatrikern Henrik Day Poulsen har i sitt dagliga arbete observerat att en muslimsk bakgrund färgar brottslingarnas syn på vad det är de håller på med. [caption id="attachment_15676" align="alignleft" width="150"] Henrik Day Poulsen. Foto: FOF Nord.[/caption] – När vi undersöker unga kriminella med invandrarbakgrund, spelar islamism rätt ofta en roll. De har fått inpräntat en fullständigt förvrängd världsbild, i vilken det direkt eller indirekt är okej att utöva våld eller råna en bank, eftersom hela tillvaron är en kamp mellan Danmark och islam, i vilken de är på den goda sidan. Och när de blir anhållna och straffade, tror de igen, att det är ett uttryck för den kampen. Att det är på grund av rasism. De kan helt enkelt inte se att det de har gjort är fel. Det är mycket svårt att bekämpa kriminalitet som sker med den utgångspunkten, och därför är det en enormt farlig utveckling, sade Poulsen till dagstidningen Berlingske Tidende i juli 2013. Han menar att åtgärder som positiv särbehandling bara förstärker muslimska kriminellas världsbild att de är marginaliserade. Därför menar han att samhället i stället måste börja ställa krav.

Medfödda faktorer

Andra forskare söker förklaringar till kriminalitet i hormonnivåer och andra medfödda egenskaper. Testosteron, det manliga könshormonet, kopplas till exempel till aggressivitet. När dessa hormonnivåer är höga hos män, vanligen från tonåren och upp till medelåldern, sammanfaller det med en tid av högre aggressivitet och våld. Även lesbiska kvinnor, som ofta har en högre testosteronnivå, har en högre tendens att dömas för våldsbrott. Svarta afrikaners högre dokumenterade frekvens av våldsbrott skulle då bero på deras högre nivå av testosteron, som i olika undersökningar konstaterats ligga cirka 15 procent högre än hos asiater och européer. Vad gäller araber finns inte så många studier tillgängliga om testosteron, men en kuwaitisk studie från 2006 visar dock på samma eller lägre nivåer som för européer. Även generell intelligens, IQ, har föreslagits som en indikator på risk för kriminellt beteende. Majoriteten våldsbrottslingar har en något lägre IQ än genomsnittet, vilket bland annat The American Psychological Association konstaterade i en rapport år 1995. De visade att kriminalitet är vanligast för personer med en IQ mellan 80 och 90, där 100 är genomsnittet. De folkgrupper där IQ-genomsnittet ligger just mellan 80 och 90 skulle då ha högre total kriminalitet, enligt detta resonemang, vilket också stämmer med vad man observerat. Man kan också anta att ett medfött beteende hos en befolkning lätt blir det normala i detta samhälle och inkorporeras i kulturen. Arv och kultur växelverkar och det är inte alltid lätt att skilja det ena från det andra. Att vara fördisponerad att löpa en högre risk att begå våldsbrott betyder självklart inte automatiskt att varje individ kommer att göra det, det betyder bara att det krävs en större ansträngning att med sin vilja kontrollera impulserna.

Få akademiker stödjer Ösths slutsatser

Det finns alltså många olika faktorer som på sitt sätt bidrar till ett beteende som vi i väst uppfattar som antisocialt, men endast få av dessa är politiskt korrekta att diskutera i Sverige. Uppsalaforskaren Johan Östh menar att lösningen för att komma till rätta med stenkastningen och upploppen är att ”skapa mötespunkter med jobb” och ”möten mellan människor”. Internationellt får han dock mycket litet stöd för dessa idéer.