Åklagare helvänder efter prejudikat i Högsta domstolen – begär utvisning till Syrien

Den 19 februari 2019 kom Högsta domstolen med ett avgörande i målnummer B 2017-18, som finns tillgänglig på deras hemsida. Fallet handlar ursprungligen om en grov våldtäkt 2017 utförd av två syrier, som dömdes till utvisning av hovrätten. Det är detta fall som nu påverkar Sveriges åklagare på ett nytt och omfattande sätt. − Med den nya praxisen som gäller nu ser inte jag några problem med att utvisa, säger Eriksson till Nya Tider.

Högsta domstolens syn på utvisningsfrågan

Den ene av våldtäktsmännen, Ayoub Moslem, överklagade inte sin dom till HD, vilket däremot den den andre, Hasan Habash, gjorde. HD valde att inte ta upp fallet, men tog ändå ställning till själva utvisningsbeslutet. I sitt beslut anför de att Migrationsverket hade yttrat följande i hovrättsmålet: ”I huvudsak alla och envar som återvänder till Syrien löper en individuell risk att utsättas för sådan behandling som anges i bl.a. artikel 3 i Europakonventionen (förbud mot tortyr). Verket bedömer därför att det råder ett absolut verkställighetshinder.” Hovrätten menade i sin dom att yttrandet inte ska beaktas vid tillfälle för domslut, utan först synas när straffet har avtjänats, alltså när det blir aktuellt med verkställighet. De har också reducerat påföljden med sex månader, på grund av utvisningsbeslutet. HD förklarar vidare: ”Utvisning får aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att anta att utlänningen skulle vara i fara att straffas med döden eller utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.” De förklarar sedan vidare om betydelsen av artikel 3 i Europakonventionen: ”Den omständigheten att en stat ofta kränker mänskliga rättigheter utgör typiskt sett inte tillräcklig grund för att anse att en utlämning står i strid med artikel 3.” HD förklarar därefter att en separation måste göras mellan ”individuella verkställighetshinder direkt hänförliga till den enskilde” och ”generella verkställighetshinder hänförliga till det land dit utvisningen ska verkställas”. Slutligen fastslår de att ”Det är därför inte möjligt för Högsta domstolen att bedöma om hindret kommer att bestå när frågan om verkställighet blir aktuell”, och menar därför att personen ska dömas till utvisning. Hindret ska alltså vara direkt kopplat till den enskilde utlänningen och inte generellt till landet.

Kammaråklagare Johan Eriksson agerade direkt

Kammaråklagare Johan Eriksson i Kristianstad agerade direkt när de nya prejudikaten skapades av Högsta domstolen. Han hade inför sin tingsrättsförhandling inte begärt utvisning, då HD:s prejudikat vid tillfället inte var publicerade, men helvänder nu i sin bedömning. Migrationsverket hade inför rättegången meddelat att det finns ”ett absolut verkställighetshinder” för alla syrier i Sverige oavsett strafflängd och brott, något som åklagaren respekterade i sin stämningsansökan. Den som Eriksson åtalade dömdes den 26 februari 2019 till tre års fängelse för bland annat våldtäkt och misshandel, men blev inte dömd till utvisning av tingsrätten. Under tiden har de nya prejudikaten kommit, vilket fått Eriksson att nu ändra sig och i hovrätten yrka på utvisning. När Nya Tider frågar Johan Eriksson om någon diskussion ägde rum i tingsrätten, svarar han: − Det kommer att tas upp i hovrätten. NyT: Utvisningsfrågan? − Ja. NyT: Hur vet du det? − För att jag har begärt det. NyT: Begärde du inte det i tingsrätten? − Nej. Anledningen till att det inte kom ett utvisningsyrkande i åtalet är eftersom det fanns ett verkställighetshinder mot utvisning från Migrationsverket. Enligt utlänningslagen får inte domstolarna fatta beslut om utvisning om det finns hinder för att verkställa. Det står rakt upp och ner i utlänningslagen. Därför yrkades det aldrig på utvisning. Sedan föll domen och inom tre dagar kom högsta domstolen med tre domar där de har prövat just den frågan, och de kom då fram till att om det bara finns ”generella” verkställighetshinder kan man besluta om utvisning. Det krävs att det är på personbasis, att just den personen riskerar till exempel ett dödsstraff eller liknande för att domstolen inte ska döma till utvisning. Med den nya praxisen som gäller nu ser inte jag några problem med att utvisa personen. Ett av prejudikaten handlade om våldtäkt och Syrien och var nästan identiskt med mitt fall. Det blir nu en prövning av detta i hovrätten. NyT: Jag har pratat med andra åklagare som säger att eftersom de inte har begärt det i tingsrätten får de inte göra detta för hovrätten. − Men det är fel. Jag vet inte varför de säger så, men det är fel, ja. När det gäller frågan om utvisning är det domstolen som ex officio [på eget initiativ] ska ta upp den här frågan. Det är ett beslut som de kan ta upp utan ett yrkande. Egentligen behöver man inte ens yrka på det. Därför finns det inga hinder för hovrätten att ta upp och pröva den här frågan. NyT: Har du uppdaterat din stämningsansökan med utvisning till hovrätten? − Jag har lyft frågan i vårt överklagande till hovrätten, så de är väl medvetna om att frågan ligger på bordet. Det finns inget yrkande i hovrätten och det behövs inte heller, utan de ska ta upp det självmant och det kommer de att göra nu när vi har lyft frågan. Det ska inte vara några processuella konstigheter med detta heller, utan det kommer att lösa sig.